Du kan kalla mig Pongo...Grrrr....

Gick till frisörskolan och färgade håret idag. Vad gör man inte för att de små liven ska lära sig att bli bättre frisörer? Jo, jag ska berätta. Man går dit, sätter sig i stolen, blir halvt om halvt ihjälslagen av två småtjejer men sylvassa nålar, färgar, tvättar, fönar och går därifrån som Pongo i de 101 dalmatinerna. Fläckig! Men bara 240 kr fattigare=) Så jag är nöjd. Mer frivilliga till de lärande!

Idag kände jag våren i nacken. När jag låg i solen och kollade på när gubbarna sparkade boll. Det är vår det! Det är också vår när A-laget börjar hänga på bänkarna runt fontänen. Blir bruna och ännu fullare. Det är vår när man går strandpromenadenen en tidig morgon och måste klä av sig i hettan. När man sjunger och dansar i sin ensamhet och inte kan sluta le. Det är vår när man känner kärlek i själen. Där brister dock min vår. Det finns ingen kärlek i min frusna kropp. Den har ännu inte tinat från vintern. Jag söker inte, tror jag. Jag vill bara ha, någon...

Kärlek till alla med vårkänslor
/Lovan

Kommentarer
Postat av: en illaluktande poet

när man ler av bara våren så finns det allt kärlek i kroppen, jag lovar!

2008-04-16 @ 22:33:37

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0