blottad

Pratade med A på jobbet igår, om tjejer respektive killar. Vi sitter lite i samma sits. Inte visste jag att det fanns killar som var så analyserande och tänkiga som jag. Känns skönt att det inte är ett typiskt kvinnligt drag. Älskar inte att vara typiskt kvinnlig.
 
Jag ser saker röra sig runt mig men jag känner mig inte närvarande. Känns som att världen snurrar runt mig men jag är inte där, jag känner inte. Jag tittar på den som pratar med mig, men jag förstår inte vad som sägs. Känner ni igen det? Jag känner mig stum i sinnet. Slå på mig, för jag kommer ändå inte känna något. Hmm, mystiskt...

Jag känner mig kär, men jag känner inte någon skön känsla. Är det kärlek? Jag tar känslomässigt avstånd för att jag vet var det slutar, men jag kan ändå inte sluta tänka på Han. Hmm, mystiskt...

Jag äter mat för att det är nyttigt, men det smakar inget gott. hmm, det var inte så mystiskt...

/Lovis

Varför Lovisa Jacobsson?! Varje gång jag ligger i solen tänker jag: jag bränner mig aldrig. Och det gör jag faktiskt inte! Men varje gång bränner jag mig likt förbannat, i ansiktet! Nu ser jag ut som en annan tomat som ramlat långt ifrån trädet (plantan)! Men men, det går över under en kokande varm natt...
Var alltså på sjön idag, för första gången denna sommar. Helt fantastiskt! Tog oss till Käringön och mös. Trodde kvällen skulle bli lika mysig, men det var ingen som ville leka med mig ikväll...

Kan meddela att jag kom in på skolan i Varberg, så Here I Come!!! Fick även en lägenhet i en studentkorridor. Helt nybyggt och fräscht. Blandade känslor dock... Nu vet jag ju var jag kommer befinna mig i hela två år! Pallar du det Lovisa?!

Inte när man bor hemma. När man bor med mor och far så är jobbet en ljuspunkt i den grå vardagen. Mina föräldrar är jättesnälla, men de har inte vad en 21-åring behöver. (gud vad mycket det låter med 21....Åldersångest!!) I vilket fall är det bättre att gå till jobbet än att sitta här, på landet, med mamma som har semester heeela sommaren, i ett väder som inte ens är värt att pissa i. Nej vet du vad, det ska bli skönt att komma till Varberg i höst. Om ja kommer in vill säga, men det gör jag för jag e bra!

Det är jobbigt att bo hemma eftersom man heller inte har någon form av privatliv. Allt man gör och tänker blir helt plötsligt offentliga handlingar. Man måste ursäkta sig och förklara varför man beter sig på ett visst sätt eller är på ett visst humör.
Tristess tristess, det är vad det är att gå hemma nu. Kan de inte ringa från jobbet imorn och be mig komma?! 

Ska börja läsa bibeln tänkte jag. Fick inspiration av en upplyst i Lysekil. Man måste ju veta vad det egentligen är man inte tror på. 
Upplyst, det ska jag bli!

Gåtor!
/Lovis