Mystik

Pratade med A på jobbet igår, om tjejer respektive killar. Vi sitter lite i samma sits. Inte visste jag att det fanns killar som var så analyserande och tänkiga som jag. Känns skönt att det inte är ett typiskt kvinnligt drag. Älskar inte att vara typiskt kvinnlig.
 
Jag ser saker röra sig runt mig men jag känner mig inte närvarande. Känns som att världen snurrar runt mig men jag är inte där, jag känner inte. Jag tittar på den som pratar med mig, men jag förstår inte vad som sägs. Känner ni igen det? Jag känner mig stum i sinnet. Slå på mig, för jag kommer ändå inte känna något. Hmm, mystiskt...

Jag känner mig kär, men jag känner inte någon skön känsla. Är det kärlek? Jag tar känslomässigt avstånd för att jag vet var det slutar, men jag kan ändå inte sluta tänka på Han. Hmm, mystiskt...

Jag äter mat för att det är nyttigt, men det smakar inget gott. hmm, det var inte så mystiskt...

/Lovis

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0