blottad

Varje gång man ställs inför nya utmaningar känns det som att man har nån form av elektricitet runt sig. En spänning som alla borde se, för att man själv känner den så tydligt. Jag har det nu, men ingen verkar kunna se det. Fast det gör inget, för jag kan vara här inne i min bubbla av spänning och tänka mina egna tankar. Tänk vad tur att ingen kan läsa ens tankar (hoppas att så är fallet iaf...). Ibland kan jag få för mig att nån läser mina tankar och då måste jag tänka snälla tankar, men bara för att ja vill tänka snällt så dyker det upp små djävular i huvudet på mig som kastar bajs och grejer på folk. (Det där var en parentes)

Till det nya! Det bär snart av till varberg, om exakt två veckor och två dagar. Då ska jag bli stor och börja plugga. Weee!!

Det nya innebär också att jag inte får vara lika nära mina vänner, vilket ger mig en liten tår i ögat. Men vad fan, det är faktiskt bara 20 mil hem igen. Stop being such a pussy Lovisa!
Svårare iofs är att jag måste sluta vara kär. Jag älskar inte det......

Fortsätt älska
//Lovis